Idag kom Danne hem med blommor till mig =). Blev så rörd att jag börja gråta. Ahh så fiiiinaaa. Älskar honom så hiiimla mycket.

är så trött så trött

trodde inte jag skulle klara gå ner på stan idag

men jag och Danne tog oss en sväng.

Köpte lite smått och fick brev postade.

Nu är jag trött som en ... aa vet inte vad

men lär nog kunna sova i natt iallafall.

Kom inte ut idag helller, inte än iallafall, förmår mig inte. Får ångest bara jag tänker på det. Har ju verktygen så att jag ska kunna mota bort/ frågasätta tankarna men jag orkar inte. Jag är så trött. så himla trött. Jag orkar inte kämpa längre, orkar inte försöka och sedan gå tillbaka. För det gör jag alltid, går alltid tillbaka.

Skulle behöva gå till försäkringskassan och ner på stan en sväng, fan ta mig.

Trodde nog att jag skulle vara kvitt det här nu. Jag är som sagt 22 år och har levt med detta sedan jag var 14. Det är många år av rädsla och instängda dagagar i hemmet. Många dagar av gråt och förtvivlan. Tycker synd om Danne, att han ska behöva se mig så här. Att han ska leva med någon som jag. Orkar inte ens tänka på morgondagen och inte natten heller. Får sådan ångest av att det blir kväll, då ska man upp nästa dag. Jag orkar bara inte.