Känner mig trött och orkeslös. Jag orkar inte

ta mig iväg längre, har ännu en gång tagit

flera steg bakåt. Vad är jag så jävla rädd för ?

Jag är så trött på det här, klarade med nöd och näppe

ta mig till affären idag, det som inte var någor problem

för bara någon/några veckor sedan. Gaaah det är så

jag blir galen. Fy fan för det här jävla cp livet

Hopplösheten

Hopplösheten smeker min kind

och alla drömmar suddas ut

Jag sitter här med tunga tankar

som inte finner ett slut

Så kysser hopplösheten min panna igen

som så många gånger förr

Jag sitter ensam i detta kalla rum

med varken fönster eller dörr

När hopplösheten klär av mig

och blottar mig totalt

När själen visar mitt bleka jag

och när allt är naket och kalt

Då strömmar mina tårar ner

för alla stulna år

Hopplösheten viskar- jag tog de

och salta tårar landar i mina sår
                                                  
     /cabbe

Jag är i den där mardrömsveckan, ni vet,

den vi kvinnor har varje månad!!

Har så jävla ont i magen och inga tabletter

i världen hjälper mot denna helvetesvärk.

Idag blir det falukorv i ugn, mammas recept.

Mummmmms fillibabba.

Ska lägga mig på sofflocket 

Sitter och filurar lite

Är så himla trött. Väntar på att Danne ska

komma hem från repet. Han ska köpa keso

på vägen, mumsigt värre!

Är fortfarande inne i en ganska mild depp period.

Allt känns lönlöst, hopplöst, känner mig värdelös!

Är verkligen nere idag, tänker alldeles för mycket!

Är så trött på mitt liv, på mig själv. Önskar att jag

klarade av att jobba eller plugga. Önskar att jag slapp

den här rädslan, vissa säger  -oh va skönt att vara hemma!

Nej tro mig!, att vissa dagar inte våga ta sig ut av rädslan

för rädslan, det är inget liv!. Att oftast behöva säga

nej till kompisar för att man inte "klarar" av det idag.

 Inte våga gå på bio, cafe, eller hem till någon. Att inte

våga gå utanför dörren. Tro mig det är inte skönt. Jag

skulle mycket hellre ha ett jobb att ta mig til varje dag,

jobbarkompisar att snacka med, irritera sig på, vara trött

efter en dags jobb.Istället som nu, trött för att man bara

går omkring i ett töcken av oroliga tankar..

Kunna umgås med folk, utan att vara rädd, utan att få

ont i magen... Jag skulle bara vilja vara normal!

Sitter med en kopp kaffe och funderar, på livbet

på allt... Känner mig deppig, ännu en vecka, samma

hjul att springa i. Känns värdelöst, hopplöst...

Vi har haft en lugn härlig helg. I fredags bjöd

vi hem Dannes bror, Fredde, på lite käk. Vi

drack öl och cider och spelade kort. Det var

trevligt som fan.

Sen har jag och Danne bara myst och glott på

film. Ägnat helgen åt varandra!

Idag blir det inte mycket att göra, vi ska ut

och gå en långis men annars blir det lugna

puckar även denna dag. Ska nog starta upp med

Gi igen. gah